Ett skönt kvitto!

Hemma igen efter två intensiva dagar på Leva & Fungera i Göteborg. Trött, men glad, inspirerad och skrivsugen. Fem timmar i en bil tillsammans med en annan funkis-mamma lämnar inte många minuter till tystnad.

 

Oj, vad mycket vi har att dela. Trots våra barns vitt skilda funktionshinder har vi som föräldrar till dem så mycket gemensamt. Att prata med någon som förstår, som har varit i samma galna situationer, som stått på intensivvårds-avdelning och instruerat vårdpersonalen i sugteknik och inställning av syrgasapparatur, är så befriande. Att få vända och vrida på livet med assistans i hemmet och känslorna av otillräcklighet för sina friska barn men ändå landa i att vi är supermorsor, att vi gör så gott vi kan och att vi gör gott nog, det ger kraft. Att skratta åt likheten mellan våra mamma-roller och våra mäns pappa-roller, ger ett skönt perspektiv på den tufft prövade parrelationen som funkis-föräldrar.


Det allra bästa med resan är det kvitto den gav mig. – Jag är ingen utmattad mamma längre!

Jag orkar! Det är en fantastisk känsla.

 

Med hjälp av mina nycklar gick allt långt över min egen förväntan. Jag var beredd på att alla intryck, högt ljud, mycket folk, tider att passa och uppgifter att genomföra skulle medföra stress, ångest-symptom och utmattande trötthet. Det gjorde det inte! Jag höll mig till min plan och gick upp på rummet ett par gånger under dagen. Gav mig själv en lugn stund på sängen med en kort avspänning eller meditation. Jag såg till att få mina ”go-kaffe”-stunder och fyllde på energi i form av valnötter och mörk choklad när jag behövde. Det gick bra!

 

Det var häftigt att få dela ut Föräldrakraft och skriva korta reportage från mässan på hejaolika.se, inte minst för att tidningen har betytt så mycket för mig. Som nybliven funkis-förälder är det tyvärr väldigt svårt att hitta bra stöd och hjälp. Föräldrakraft är verkligen proppad med reportage och tips, som belyser det mesta man som funkis-familj möter och tvingas ta tag i. Jag kan varmt rekommendera den, inte bara till föräldrar utan till alla som i sin profession möter oss funkis-familjer.

 

Ett stort leende sprider sig över mitt ansikte när jag tänker på några av de härliga personer jag mötte på mässan. Louise Vidlund, som verkligen visar att ”allt går, och går det inte så går det ändå”. Sittande i sin Permobil rattar hon sin Chevrolet Uplander. Vilken kämpe och inspiratör hon är!

 

Ett skönt kvitto!

Jenny Lindström Beijar, som med sin digitala mötesplats ”Our Normal” skapat ett sätt för funkis-familjer att hitta varandra. Vi enas om att det allra bästa stödet har vi hittat i andra funkis-föräldrar och vi önskar båda att vi hade fått mer hjälp att få kontakt med andra familjer tidigt. Att som nybliven funkis-förälder få träffa någon som befunnit sig i liknande situation, men nu kommit en bit på väg, är ovärderligt. Det var så klart också väldigt roligt att få höra att mina texter ger tröst och kraft till andra utmattade mammor – och utmattade pappor!

Det känns spännande att jobba vidare med mitt material och se vad det kan bli av det.