Rond 2
Lyssna på din magkänsla!
Inför resan till cancer-rehab peppade jag mig själv att våga vara obekväm och inte delta i för många gruppaktiviteter. Jag vet att jag lätt blir utmattad i sociala sammanhang och ville verkligen fokusera på min träning den här gången. Så vid inskrivningssamtalet frågar jag om det finns ett ”tyst bord” i matsalen. Ett bord man […]
Endorfiner – JA TACK!
Det har gått 8 veckor sedan jag fick sista cellgifts-omgången, ser jag i kalendern. Inte längre? När behandlingen var klar kände jag mig villrådig. Hur skulle jag lägga upp min återhämtning och rehabilitering? Med facit i hand lyckades jag ju inte så bra första gången, trots mina goda intentioner och alla värdefulla ”nycklar” jag samlat på mig. Jag […]
Igenom cellgifterna – en andra gång!
Det är tre veckor sedan min senaste cellgiftskur MEN idag blir det ingen ny, för jag är KLAR!Jag har tagit mig igenom. Igen. Fy farao vad skönt!Den sista kuren tog dock rejält och det krävdes en blodtransfusion för att få liv i min slutkörda kropp. Man väntar sig gärna en klang- och jubelfest i kroppen när […]
Sommartips till utmattade föräldrar
Under familjens semester har jag tagit en skrivpaus. Dels för att hjärnan första veckan efter kur inte är kapabel, men mest för att kunna lägga de krafter jag har på att uppleva saker med familjen. Även om jag mest tittar på så är jag i alla fall med. Jag har t.ex. fått se barnen simma helt […]
Att prata cancer med barnen
Som sagt (forts förra inlägget), det är skillnad att prata med barnen den här gången. Förra gången jag hade bröstcancer var sonen tre år och dottern fem. Då kunde man prata i termer som ”den dumma knölen” och ”starka mediciner” som gjorde mig så trött och fick mig att tappa håret. Så kan man fortfarande […]
Dotterns reaktion – äntligen.
Så kom det – äntligen vill jag nästan säga – en reaktion från min dotter.Hon kommer instudsande i vardagsrummet, nyss hemkommen från skolan, och fram till mig där jag sitter uppkrupen i fåtöljen. Det har gått ytterligare ett par dagar efter första kuren och kortisonets uppiggande effekt har gått över. Nu är kroppen tung, som […]
Cellgiftskur 1, dag 4.
Det är dag 4 och första vardagen efter min första kur. Hemma är det tyst och lugnt, vilket är skönt men också ger en mer tid att tänka och känna. Himlen är grå och det är svalt ute. Det tar emot att lägga undan filten och kliva upp ur soffan när jag vilat en stund […]
Att ta sig an en cellgifts-behandling
Då var det dags att ta sig an den riktigt tuffa delen av cancer-behandlingen – cellgifterna.Så konstigt! Idag ser jag fräsch och sportig ut, känner mig till och med pigg, trots att jag har en livshotande sjukdom i kroppen. Om några veckor kommer jag vara fullproppad med mediciner som ska göra mig frisk, men som […]
Trygghet – ger ovärderlig placeboeffekt!
I operationssalen råder en lugn och lättsam stämning. Fast att det är ett litet ingrepp, och jag kommer vara vaken hela tiden, behövs ett helt team för att utföra det. När de väl lyckats placera mig så att kirurgen kommer åt ordentligt och lokalbedövningen har tagit sätter de igång. Under tiden distraherar jag mig genom […]
En hård ärta i armhålan ska man INTE ha!
Redan en vecka efter cancerbeskedet är det dags för operation. Den lilla helvetes-ärtan i armhålan ska väck.Förra gången jag var sjuk fick jag cellgifter först, före operationen. Det som var bra med det var att vi, läkarna och jag, fick ett kvitto på att cellgifterna hade effekt. Redan efter andra kuren hade tumören i bröstet […]
Marginaler, krockkuddar och reservkrafter
Att be om hjälp är något som många har svårt för. Jag tror att män i allmänhet har svårare för det än kvinnor, det är i alla fall min erfarenhet. Min man är duktig på många saker men att be andra om hjälp är inte en av dem. Jag har däremot aldrig haft speciellt svårt […]
Timeout
På något konstigt sätt är tiden mellan att jag hittat den där knölen och tills vi får beskedet mer ångestladdad än den efter, när vi väl vet. Ovissheten kastar en mellan hopp och förtvivlan åtskilliga gånger varje dag. Ena sekunden intalar jag mig att den lilla knutan inte är farlig och att allt kommer bli […]
Så var det dags igen… helvetes jävla skit!
Jag ligger i sängen med dottern på ena sidan och sonen på den andra. Har just avslutat sagan, släckt lampan och sagt ”God natt, vi ses imorgon. Älskar er.”Det är den 8:e februari 2018, tre år och två dagar sedan jag hittade den där lilla ärtan i vänster bröst, som visade sig vara cancer och […]